Start. Grå jako. Gojköp. Om oss. Bilder. Artiklar. Bus. Bloggen. Länkar. Uppdateringar. Gästbok. Slutord.
Jamaica.
Hotellet.
Charela in.
Hotellet Ligger mitt på stranden och har en egen liten innegård med en liten pool.
Jag hade inte all inclusive som finns som tillval.
Det var nog en miss att jag inte tog det. När det är all inclusive ser jag framför mig en buffé med en massa byttor med röror som efter ett par dagar smakar lika dant.
Men så var det inte här en riktig restaurang var det.
Maten var bra! Åt där en hel del drack även en och annan öl i baren. De första dagarna betalade jag kontant men fick varje gång frågan om jag ville skriva upp det på rummet så jag började med det efter några dagars vistelse.
Gissa om det var spännande sista dagen när räkningen skulle betalas.
Det råder ingen som helst stress här vilket jag blev stressad av.
T.ex. frukosten då jag ville slänga i mig något och iväg.
Först får man vänta tills någon kommer med en termos kaffe som placeras på bordet.
Sen går hon för att hämta frukost menyn.
Det tar skitlång tid.
Hon räcker över menyn.
Sen går hon.
Sen när det tagit skitlång tid kommer hon tillbaka och tar upp beställningen.
Det är lite som ingår i alla frukostar.
Det tar skitlång tid innan hon kommer med ett fat med lite frukt typ en banan en liten bit vatten melon och ananas eller mango.
Sen tar det skitlångtid så kommer hon med ett fat med två smörpaket och en klick marmelad.
Sen tar det skitlång tid så kommer hon med några brödskivor.
Sen tar de skitlång tid innan hon kommer med beställningen.
Sen tar det skitlång tid innan hon kommer med ett glas juice.
Det tar en timma att få i sig en frukost vilket i vanliga fall tar 3 min.
Hotellet hade underhållning torsdagar och lördagar. När bandet kom första lördagen jag var där så var det en tjej som körde Bob Marleys låtar och det var skitbra.
Och jag satt skitlångt bort.
Nästkommande torsdag bänkade jag mig längst fram.
Och in kom de här trallande jäntorna.
Vilket djävla liv. Jag önskade att jag satt mig skitlångt bort. Men var tvungen att äta upp min middag innan jag kunde fly bort till någon bar någonannan stans.
Det var ett bra Hotellrum med en liten balkong.
Den i mitten.
Utsikten från balkongen.
När det blev mörkt satt trädgrodorna igång att låta. Utmärkt ljud att somna till.
Minus med hotellet.
1 Gratis wi fi.
Segt på gränsen att jag bröt sönder både mobil och platta.
2.Sängen stenhård.
3.Suddig TV.
4.Tar skitlång tid att äta frukost.
Stranden.
Stranden är 4 miles lång och det är därför den heter Seven miles beach.
Stranden räknas som en av värdens bästa stränder. Skälv kan jag inte förstå hur man räknar ut det då stranden består av sand som alla stränder och det är väll därför de kallas strand? Vad som är så bra med den här sanden vet jag allså inte.
Lite överdimotionerad strand stol.
Här längst bort till höger slutar stranden. Eller om den börjar här? Jag vet inte och kommer inte heller fundera någonting mera på det.
När man går längs den blir man överfallen av damer som erbjuder massage och män som vill sälja gräs. Vilket i alla fall jag tyckte va lite jobbigt och det var en av anledningarna att jag inte gick så mycket på den. En annan är att det är svårt att lämna den om man inte bor på det hotellet som finns där man vill lämna stranden. Låt mig förklara.
Från vattenbrynet och ca 15-20 meter upp är det allmänning. Sen är det nästan bara massa all inclusive hotell som sitter ihop med varandra och försöker man gå ut på vägen genom något av de så kommer det en vakt och frågar om man bor där. Nää men vill bara komma ut på vägen säger jag. No sir, only hotel guests are allowed to go here. Hmm då får man gå tills man hittar någonstands där det är några meters mellanrum mellan två hotell där man kan finna en passage som man får gå på. I dessa passager luktar det som Farsta Strand i slutet på 70talet från klungor av infödingar som hänger i dessa.
Nu tillbringade jag mer tid på stranden i en solstol än jag normalt brukar då jag nu börjar bli gammal och behöver lite vila. I solstolarna fick man vara ifred från alla som inte bodde på hotellet.
På stranden strax framför blev man underhållen av Bob Marley och Harry Belafonte kopior av skiftande kvalitéer. De spelade några låtar fick några Dollar och gick till nästa Hotell.
Människorna.
Det finns en hel del fixare. Självutnämnda guider av olika slag som kan vara lite jobbiga.
Även gräs försäljare och taxi chaufförer kan vara lite jobbiga då det tutar när de åker förbi för att göra en uppmärksam på att de finns och är lediga.
Läste innan jag åkte hit att de pratar engelska med en konstig dialekt som kan göra det svårt att förstå dem. Vilket inte visade sig stämma.
Alla kör som svin. Vägen utanför hotellet var ganska bred och det fans gott om plats att gå bredvid den. Men in mot skälva tätorten var gatorna väldigt smala och de passerar fotgängaer utan att ta någon som helst hänsyn. Det är riktigt läskigt att gå på de smala gatorna. Jag började gå med trafiken för att slippa se hur läskigt det var att gå där.
Många man möter på gatan kommer fram och vill hälsa. Det går till så att man knyter sin näve och boxar på den andras knutna näve samtidigt som man säger respekt. Det kan var lite kul de 2 första dagarna. Oftast kommer en följfråga typ want smoke man. No thx i am good i dont smoke svarar jag.
Ett annat uttryck de använder hela tiden är jamän inte som yeeeemaaaan som Amerikanarna säger utan mera som Jamän de säger det blixtsnabbt med ett tydligt högt A och lite typ ä i slutet
JAmän jAmän jAmän Tror du sitter och säger JAmän för dig själv nu framför din PC eller surfplatta medan övriga familjemedlemar tittar på dig som du inte är riktigt klok? Skit i det.
Så låter det.
Om du inte kommer från Skåne förstås
Andra dagen jag var där tog jag en promenad till en gammal fyr som låg 2 timmars promenad bort. När jag gått någon halvtimme kom en snubbe fram och började prata. Han presenterade sig som ört läkare han var uppväxt uppe på något berg där hans mor hade undervisat han i alla växters läkande egenskaper. Han slog följe samtidigt som han berättade om allt ogräs som växte i diket. Han gav mig olika blad att suga på samt slet upp rötter som jag skulle tugga på samtidigt som han berättade vad de var bra för. Där gick jag och sög på blad och tuggade på rötter och undrade hur jag skulle bli av med honom utan att behöva vara otrevlig.
Efter någon timma var tydligen lektionen slut och han ville ha betalt. Jag gav han 5 USD Han blev lite sur och sa att han brukar få 20USD. Jag förklarade för honom att jag inte bett om att få denna lektion utan han bara slöt upp och började prata. Men orkade inte tjafsa så jag gav han en 10a till och han lommade iväg. Men om allt de här jag haft i munnen är lika bra som han sa blir jag nog typ 150år gammal nu. Det kan vara värt 15USD.
Förutom en del jobbiga fixare så är folket väldigt vänligt och brottsligheten är inte så stor i Negril. I Kingstowns förstäder är brottsligheten väldigt hög och de sker tydligen 3 mord per dygn där. De är olika ligor som försöker kontrollera narkotika handeln.
Trots att brottsligheten är låg var jag med om en incident.
En snubbe lyckades stjäla 50USD från mig.
Jag gick ut sent en natt för jag var hungrig och gick gatan ner mot ett typ hoppslagbart gatukök där de hade Jerked kyckling. Mer om Jerk senare en snubbe kom i mot mig och undrade om jag skulle äta? Ja sa jag och han visade mig en stol och frågade om jag skulle ha öl. Ja sa jag och han hämtade en samt kycklingen jag åt och snackade med honom en stund samtidigt som han hämtade mer öl när min var tom. Efter 3 öl och kycklingen skulle jag gå och tog upp 50USD för att betala han tog den vände sig om och sprang. Hmm
han sprang som Usain Bolt ner för gatan. Med mig efter. Fick hjälp av 2 snubbar i bil men då vek han av in på ett bygge där en säkerhetsvakt från ett närliggande hotell anslöt. Vakten hittade honom där han låg och tryckte. Polis kom och jag och tjuven fick åka till polisstationen där han burades in och jag fick lämna en redogörelse hur det hela gått till. Rättegång blev satt till måndagen nästa vecka kl 15:00.
Polisen kom och hämtade mig på fredagen dagen efter och undrade om jag ville lägga ner åtalet. Jag vet inte riktigt varför han undrade om jag ville det men att få en halv semesterdag till förstörd var inte så lockande så jag sa ok. Han hämtade tjuven och placerade han på en stol nära mig. Han pratade med honom en stund och det som framkom var att han var från nån liten by bergen där han hade en liten plätt som han odlade på.
De har ett eget språk förutom engelskan som de blandar hej vilt när de pratar med varandra här på ön vilket kan göra det svårt för en utomstående att hänga med. Men sen följde en utskällning både från honom och en annan polis. Nästan så jag skälv ställde mig i givakt. De förklarade för honom att turister inte kommer till Jamaica för att bli lurade bestulna eller trakasserade Han fick också veta att han skulle bege sig till sin by så fort han kunde. Skulle de någonsin se honom i Negril igen så skulle helvetet braka lös. De släppte han och sen skrevs en rapport jag fick skriva under sen fick jag lift tillbaka till mitt hotell.
Jag trodde att det var snubbens gatukök när jag gav han pengarna men det var bara en fixare som försökte blåsa mig. Jag hade en spring nota att betala till den riktiga ägaren som jag först inte kunde hitta. Fick reda på att han står där han stod bara på torsdagskvällar då det har något typ disko i närheten på torsdagar. Jag gick dit sista kvällen innan jag skulle åka hem för att betala. Jag har aldrig möts av sådan respekt från honom och de lokala gänget som hängde där. Mycket knutna nävar i luften jag skulle boxas på och säga respekt. De förklarade för mig att snubben som stal från mig var körd han kunde inte komma tillbaka till Negril igen. Att stjäla från turister är inte cool enligt de. Jag tillbringade sista kvällen i deras sällskap och drack några öl med de. Trots att de tyckte jag var lite konstig som inte ville röka gräs.
Maten.
Kanon käk Men dyrt.
Skriver priserna i USD då det alltid står i USD på matsedlarna.
Det går utmärkt att handla överallt med USD man får tillbaka växeln i deras lokala valuta JMD 1 USD = 110 JMD.
Åt en hel del på hotellet men även på de billigaste ställena längst vägen utanför hotellet.
Längst stranden var det lika dyrt som på hotellet.
De billigiste var typ sådana här stånd där de sålde Jerked kyckling.
Här blev man mätt för 6-8 USD
Jerk är en slags marinad som de använder när de grillar de mesta här. Oftast kyckling då Jamaica är det land i värden som de äts mest kyckling. Jerk kan också vara en slags sås som man får i en kopp bredvid mate där man kan doppa ja typ Kyckling. Har båda sorterna i mitt kylskåp.
19USD.
Pizza
13 USD
17 USD.
13USD
Salt fish med Ake.
Deras nationalrätt skitgott.
Ake är en frukt som härstammar från väst afrika. Bilder på den kommer längre fram. När frukten öppnar sig innan är den tydligen giftig. Då tar de ut innehållet och kokar det och de påminner både i konsistens och smak om äggröra.
17 USD
Fiskpinnar!
I köket där de här är gjorda skulle kockarna på Findus ha mycket att lära.
8 USD
Dyrt att bli mätt.
på hotellet kostade en filé mignon black and white 48USD = 357,65SEK.
Så några öl på de nää bidde ingen. Ölen Finns bara en sort.
Red Stripe. Ca 4-5 USD ute och i affären väldigt olika kan kosta 6 USD för ett 6 Pack i nästa affär 100 meter bort kan ett 6 Pack kosta 12 USD.
Ake
Frukten kom hit med slavskeppen och växer i dag vilt över hela ön.
Negril.
6000 invånare de flesta som jobbar här bor i byarna runt omkring. Stan består av en skitlång väg utan slut. Jag bodde på den ca 30 minuters promenad från skälva centrum som var ganska litet.
Negril river. Som börjar inne i träsket och rinner ut i havet vid ena änden av stranden.
Finns inte så mycket att se eller göra i skälva stan. Eller rättare sagt det finns inget att göra eller se i stan.
Deras vägskyltar är många gånger är skrivna i rim.
Gick man längst den långa vägen så var det samma problem om man ville gå tillbaka till hotellet på stranden som när man gick på stranden och ville gå till vägen. På andra sidan vägen var det inte så mycket bebyggelse 100 meter in i bushen började ett ogenomträngligt träsk.
Nämligen The great Morass.
Innan jag åkte hit inbillade jag mig att jag skulle traska runt där på dagarna med min kamera och fota fåglar och växter.
Men kom bara in till träden sen blev det ett träsk. Fans lite fåglar där.
Ko häger.
En vacker Duva.
Och en gammal bekant som jag träffade på i Tobago.
Slätnäbbad ani
Flera par slår sig samman och bygger ett stort gemensamt bo i ett träd. Flera honor lägger sina ägg i samma bo och turas sedan om att ruva äggen.
Märkligt.
Fortsätter man genom Negril så tar stranden slut och det blir klippor.
Och ytterligare några kilometer bort ligger Ricks Cafe.
Ett värdsberömt Café enligt Invånarna. Drack en öl där och kollad när folk hoppade ner i drickat. Nästan alla Amerikanska turister som söker vård på de lokala sjukhuset har skadat sig här. Det är ett populärt ställe för Amerikanska ungdomar att besöka under deras Spring break.
Det finns en webb kamera så man kan sitta hemma i soffan och titta på när de hoppar.
http://www.earthcam.com/world/jamaica/negril/?cam=rickscafe
Mayffield falls.
En utflykt till en flod som vi gick simmade och klättrade i. Det var en kanon promenad i floden som höll 22 grader och var kristallklar. Kunde av naturliga orsaker inte ta med min kamera men min lilla filmkamera är vattentät.
Lägg märke till den modiga mannen i slutet av filmen.
Black river.
En tur på floden för att bl.a. se krokodiler.
Det är Jamaicas näst längsta flod 53 km och det finns uppskattningsvis 300 krokodiler i floden. Hanarna kan bli över 6 meter långa och väga 900kg.
Vi var väll ute på floden i ca 1,5 timme.
Vi skrämde iväg alla fåglar när vi tog oss fram. Skulle velat ha en kanot och paddlat fram själv i floden hela dagen utan att skrämma bort alla fåglar.
Vingvärden dök ner med en tom burk som han fyllde med vatten på botten 4 meter ner för att visa att vattnet där nere var mycket varmare än vid ytan.
Jag var också sugen på att hoppa i men hade inga badbyxor.
Nää det va ljug.
Lite modig är jag i alla fall.
Här bodde Peter Tosh och här ligger han begravd.
R.I.P.
Royal Palm Reserve.
Stället är officiellt stängt sen några år tillbaka.
Anledningen är att de som drev stället inte kunde betala hyran till ett oljebolag som jag inte kommer ihåg vad det heter som äger marken. Läste om det på Trip Advisor och började forska om det fans någon möjlighet att åka dit. Satt en Vingvärd på det men hon lyckades inte få fram mer än att det är stängt. Pratade om stället med en taxichaufför som jag åkte med och han kände till stället och att det fans någon typ av vakt där som kunde ta med mig runt för 10USD.
Bokade taxichauffören till morgonen därpå då han skulle hämta mig på Hotellet och köra mig fram och bak för 30USD.
Kanon ställe om man gillar att fota fåglar ända problemet var guiden och taxichauffören som klampade med runt. Var där i en dryg timma men skulle ha velat vara där själv en halv dag. Vackert ställe mitt ute i the great Morass. Men för att få bra bilder på fåglarna skulle jag behöva komma närmare dom vilket inte gick då de klampade med runt.
Ingen här kände till stället varken Vingvärdarna eller taxi chaufförerna
Att fota Kolibrier är nog det svåraste som finns inom fågelvärden då de har ett oförutsägbart rörelsemönster.
En vanlig fågel är det bara att följa i sökaren men de här kan tvärstanna i luften och helt plötsligt flyga baklänges. De är inte heller still någon längre tid. Och hitta fokus med automatiken är inte heller lätt när de är i rörelse. Kameran har svårt att hitta skärpan. Lösningen är att köra manuell fokus vilket inte heller är någon lek. När man precis har lyckats ställa in skärpan så är fågeln plötsligt någon annanstans.
Många misslyckade bilder blir det. Det kan inte ha varit lätt förr i tiden då det var film i kameran. Har tagit över 300 bilder i Barneys trädgård och några blev tillräckligt ok för att visa här.
De är halvtama här så det är mycket lättare att komma de nära en ute i skogen.
Rocky.
Jamaicka Mango.
Anthracothorax mango.
Linne 1758.
Arten är endemisk och ganska vanlig över hela ön
Rocky är ägare av trädgården och alla foder automater.
(Enligt honom själv.)
Kommer det in en annan Mango blir de genast ivägkörda.
Även de rödnäbbade fladderstjärtarna. Blir ivägkörda om han upptäcker att de försöker äta ut någon automat.
Blandningen i foderautomaterna är 3 delar vatten och en del socker. Som Barney låter sjuda en stund. Han byter socker vattnet i automaterna varje dag då det fort blir dåligt i den subtropiska värmen.
Kolibrierna äter också en del insekter och spindlar för att säkerställa sitt proteinbehov.
Ricko.
Rödnäbbad fladderstjärt.
Trochilus polytmus.
Linne 1758.
Vanlig över hela ön även den endemisk
Finns en svartnäbbad variant också men den finns bara i de östra delarna.
Fladderstjärten är Jamaicas nationalfågel och kalls även Doktorsfågel.
Det finns flera teorier om hur namnet uppkomit och en av de är att den ser ut som läkarna gjorde för med sina långa rockar.
Samma fågel Ricko men i det här ljuset är han blå.
Grön igen.
Picko endast två månader gammal.
Han har ej fått sinn långa stjärt ännu. Och han vågar inte sitta på fingret.
Såg också en hona av arten några gånger men lyckades ej få henne på bild.De har ej den långa stjärtenoch de är vita på bröstet.
Fe kolibri.
Mellisuga minima minima
Line 1758
Den näst minsta fågeln på vår jord. Bara Bi kolibrin på Cuba är mindre.
Fe kolibrin blir 6-7 cm lång och väger mellan 2-2,4 gram.
Äggen väger 0,37 gram.
Den här lilla satt ca 10 meter upp i träd nästan hela tiden. Där det var omöjligt men mina kamera grejor att få en skarp bild. Ibland flög den ner till nedre delarna av trädet kanske 5 meter upp. Även där är det svårt att få en skarp bild på en fågel som kan gömma sig i en tändsticksask.
Men ganska nöjd med några bilder jag fick på den.
Fascinerande fåglar kolibrier och här i Barneys trädgård kommer man de mycket nära.
Svårt att se en litengrön fågel mot grön bakgrund. Men här sitter Ricko på mitt finger.
Man hör de innan man ser de då de surrar när de flyger förbi Trrrrrrrrrrrrrrrrrr låter det när de flyger förbi. Tillbringade ca 4 timmar här.
Tipsade sen vingvärden om stället. Hon for dit och tittade och ska om jag förstår det rätt anordna turer dit. Var senare tillbaka i slutet på min semester för att försöka få lite mera bilder med mitt makro objektiv. Barney var mycket glad att jag tipsade vingvärden och jag behövde inte betala något inträde den här gången. Han bjöd också på öl.
En liten bit av eden är det här. Förutom kolibrier finns det massa växter och fjärillar.
Och den här gamla bekantingen från Tobago
Sockertjuvsfågeln.
Simson och Barnley.
Ja ett litet omdöme är väll som vanligt på sin plats.
Dyrt.
Vill man bara ligga på stranden och lapa sol som flera av gästerna på hotellet så kan man lika bra åka någon annan stans typ Kanarieöarna halva priset och halva restiden.
En av utflykterna jag ville göra var att se Bob Marley museet i Kingstown. Men det var stängt för renovering.
Vilket var skit trist
Finns inte så mycket att se och göra förutom några utflykter.
Jag har haft det bra men gillar som sagt att ta min kamera och ströva omkring i olika naturmiljöer. Typ skogar Vilket inte fans så mycket av här runt Negril.
Det finns en hel del roliga aktiviteter på ön men avstånden gör det omöjligt att ta dagsturer till de ställerna. T.ex. Blue Mountains där papegojorna håller till ligger på andra sidan ön och är 5 timmar enkel resa.
Ön är bara 23 mil lång och 8 mil bred som mest. Men de helt otroligt dåliga vägnätet gör att man inte kommer så långt per timma.
En miss av mig.
Jag hade räknat med att kunna åka omkring lite mera på ön.
Snudd på 28.000 har min semester gått på och för den pengen kan man åka någon annanstans istället.
Betyget blir
mej.
Inte för att jag blev bestulen det kan hända varsomhelst.
Inte heller att många kallade mig för Old timer har jag tagit hänsyn till när jag satt betyget.
Jag kommer inte åka hit igen och kan inte rekommendera stället heller.